Från mörker till liv – min resa mot trygghet, hopp och förändring
Ett liv präglat av tystnad, våld och sökandet efter hjälp
Jag levde många år i en destruktiv familj där pappa drack mycket alkohol och ofta blev aggressiv. Jag var också med om sexuella övergrepp av andra personer. Som så många andra bar jag allt i tystnad – tills jag fyllde 21 år. Då försökte jag ta hjälp av Mobila Teamet i kommunen, men under ett helt år hände ingenting. Efter det vände jag mig till en privat organisation och började träffa en psykolog en gång i veckan. Även där stod det still. Vi kom ingenstans, hur mycket jag än försökte.
När allt rasade samman och livet förlorade sin mening
År 2020 förändrades allt. Jag hade mitt första självmordsförsök. Allt blev svart. Jag ville leva, men jag orkade inte längre. Jag blev inlagd i ungefär sex månader, men mådde inte ett dugg bättre. Några år senare, 2024, kom teamet i kommunen fram till att jag behövde stöd via ett HVB-hem – långt ner i Skåne.
Det kändes både overkligt och omvälvande. Jag skulle resa många mil bort från min man och mina barn.Vi pratade mycket om det, och till slut bestämde jag mig för att ta chansen. Chansen att få rätt hjälp, rätt stöd – och en chans att faktiskt må bättre.
En resa på 121 mil – och ett steg mot något nytt
När dagen kom hoppade jag in i en taxi, tog två flyg och sedan ytterligare en taxi innan jag till slut kom fram till Finjagården i Skåne. Jag blev varmt välkomnad av de tjejer som redan bodde där – fantastiska människor som snabbt blev som en liten familj. Vi kom nära varandra på olika sätt, delade mycket, både skratt och tårar.
I början var det tungt. Många gånger kändes allt hopplöst, och jag brottades ofta med tanken på att inte orka leva. Självskadan fanns där som en del av min vardag. Men jag fick bra stöd och hjälp, även om det stod still ibland.
Till slut fick jag en ny terapeut – och det blev min vändpunkt. Hon förstod mig på ett annat sätt. Jag kände mig sedd, och för första gången på länge var jag mottaglig och villig till förändring.
När jag förstod att allt hade en orsak – och att jag kunde läka
När min terapeut och behandlingsansvariga tillsammans började se sambandet mellan mitt beteende och min komplexa PTSD, föll allt på plats. Det blev en aha-upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Plötsligt fanns det en förklaring. Jag var inte så “knäpp i skallen” som jag länge trott – det fanns en orsak till varför jag kände och agerade som jag gjorde. Min PTSD.
Att bli förstådd på det sättet gjorde att jag kunde börja förstå mig själv. Det var en befrielse.
Att sakta lära sig leva – och möta känslor utan rädsla
Sakta men säkert lärde jag mig att hantera mina känslor och tankar. Jag fick verktyg och färdigheter som hjälpte mig att leva på ett nytt sätt – ett liv där jag kunde möta det svåra utan att gå sönder.
Livet idag – från överlevnad till närvaro och inre lugn
Nu, 14 månader senare, är jag hemma igen. Jag lever – och inte bara överlever. Jag är en mer närvarande mamma och fru, och känner mig starkare än någonsin. Jag har gått från en vilsen larv till en fjäril med en ljus framtid. Hela resan känns nästan magisk. Att inte längre ha behov av att självskada, att inte hela tiden tänka att jag inte orkar leva – det är en enorm lättnad och en djup sinnesro inom mig.
Evig tacksamhet till dem som hjälpte mig hitta tillbaka till livet
Jag är dem evigt tacksam. Finjagården, min fantastiska kontaktperson, Sam och Therese – utan er hade jag inte varit där jag är idag.Jag får nu leva ett värdefullt liv.
