Min väg från mörker till mening – en berättelse om hopp, mod och läkande

Varför jag skriver detta

När jag fick förfrågan om att skriva ett par rader om min tid på Finjagården tänkte jag spontant "självklart". Men efter lite betänketid slog det mig: det kan jag inte. Min tid där känns avlägsen, som om det tillhör en annan version av mig.
Just därför behövs det här – för att visa hur långt jag kommit.

När allt var som mörkast

Jag kom till Finjagården med komplex PTSD och flera andra diagnoser. Jag var söndertrasad och vilsen. Förutom min psykiska ohälsa bar jag på ett hat mot världen. Jag litade inte på någon – inte ens på mig själv.

Bakom hatet fanns rädsla

Jag trodde inte att jag var värd omtanke eller kärlek. Jag hade inte gråtit på många år. Sorgen hade jag förträngt. Det var inte synd om mig, jag förtjänade det som hänt.
Finjagården blev min sista chans innan jag tänkte avsluta mitt liv.

Ett nytt försök – med hjälp

Jag bodde på Finjagården i ungefär 1,5 år och fick intensiv behandling. Flashbacks, mardrömmar och ångest styrde min vardag. Jag vågade knappt sova. Sakta men säkert bröts jag ner ännu mer – men jag blev också uppmärksammad.

Behandling som anpassades efter mig

Min terapeut och kontaktperson satte upp en plan utifrån mina behov. Med fingertoppskänsla pushade de mig när det behövdes, och backade när det blev för mycket.
Vi jobbade tillsammans – terapeut, kontaktperson och jag. Och till slut kunde vi knyta ihop säcken.

Livet idag – från överlevnad till mening

Det är svårt att beskriva den mörkaste tiden när livet idag är så mycket ljusare. Jag lever idag utan psykisk ohälsa. Självklart har jag bra och dåliga dagar, men jag lider inte längre.

Jag tog mig igenom mörkret

Jag mötte det som gjorde mest ont. Jag konfronterade mitt förflutna.
Och jag stängde dörren till det – utan skräck, utan smärta.

Vad jag har idag

Tack vare Finjagården har jag en fantastisk sambo, en underbar dotter och en plats på socionomprogrammet. Jag är på väg att bli den personen jag själv behövde som barn.

"Utan Finjagården hade jag inte fått chansen att uppleva ett liv värt att leva."

Det går att bli fri

Det går att bli frisk. Det går att resa sig, även från de mörkaste platserna. Det går att våga se sitt förflutna – för att en gång för alla lämna det bakom sig.

Ärren kommer finnas kvar, men såren kan läka.