Denna text är främst avsedd för Dig som inte
är insatt i psykiatri och har liten erfarenhet av vård av och
behov hos psykiskt funktionshindrade människor.
En person som gråter utlöser en tröstreaktion hos omgivningen.
Men den som inte fäller några tårar men ändå lider uppfattas
inte vara i behov av tröst och stöd. Blod är en annan signal
till anhöriga om behov av omplåstring. Vi vet av erfarenhet
att ju djupare sår och ju mer blod, desto större är skadan.
Alla människor har haft olika sårskador och känt smärta.
Själva smärtan är organets signal till hjärnan att en akut
skada har inträffat. De som råkar ut för stora trauman som att
förlora ett ben berättar att det inte gjort ont – synen av det
förlorade benet är signal nog till hjärnan att något inte står
rätt till i kroppen.
De flesta har fått omfattande kirurgisk erfarenhet via otaliga
TV-serier. Därför kan vi nästan allt om frakturer och
sårskador. När det handlar om psykiska skador är allmänhetens
kunskap nästintill obefintlig. Tvärtom, fördomar, förutfattade
meningar och nonchalerande är vanligt förekommande bland
allmänheten när det gäller psykiska skador.
För dem som har smärta av psykiska orsaker finns inga synliga
tecken, mer än att omgivningen ibland uppfattar dem som
”konstiga”. I den sjukes vardagsmiljö är man oftast
ointresserad av den sjuke och omgivningen ser inte hur, när
och var en vårdinsats borde påbörjas och avslutas om inte den
sjuke själv talar om detta för omgivningen på ett sätt som
omgivningen kan tolka. Att skada sig själv är ett sätt, trots
att många inte känner den fysiska smärtan eftersom den
psykiska smärtan är starkare. Att försöka begå självmord är
ett annat sätt att kommunicera med omvärlden på ett sätt som
omvärlden ser, hör och förstår.
De flesta människor kan inte heller känna hur det är att lida
av psykoser och har därför svårt att föreställa sig
vårdtagarens situation. En symbolik som många människor dock
kan relatera till är cellskräck, klaustrofobi. Nästan alla får
panik av att bli instängd, eller rent av tanken att bli
instängd, i en garderob och höra hur dörren låses. Denna panik
kan utlösa oanade och häftiga reaktioner hos den inlåste allt
från intensiv hjärtklappning till våldsamma utbrytningsförsök.
Just så upplever många med psykisk ohälsa livet – när som
helst i vardagen uppträder garderoben. För många psykiskt
sjuka människor ger känslan av vanmakt samma panik som de
flesta friska människor skulle ha upplevt i den låsta
garderoben, speciellt när de känt vattnet stiga vid fötterna
eller lukten av brandrök.
Personer som är behov av psykisk vård kan ena dagen verka helt
normala och kunna hantera vardagens sysslor och problem utan
svårigheter. Men de som känner vårdtagaren vet hur personen
lider av smärta under ytan. Det krävs erfarenhet och kompetens
för att uppfatta signalerna och förutse när ”garderoben”
uppträder.
Det blir ärr även av psykiska skador. För dem som förlorat en
underarm kan en protes hjälpligt återställa basfunktioner –
men det går aldrig att helt reparera skadan. Samma är det med
psykiska skador. Så vårt arbete på Finjagården är att lära ut
teknikerna så att vårdtagaren kan hantera situationen. Det tar
lång tid och kräver vård och eftervård att skapa en psykisk
protes.
Till skillnad från ett synligt sår kan ögat inte se hur
läkningsprocessen fortskrider. Det uppträder ingen varbildning
och inga sårskorpor som ramlar av. Vi kan inte konsultera
röntgenplåtar eller ultraljud för att ställa diagnoser. Vi kan
bara arbeta vidare med vårdtagaren, att lära denne att hantera
och klara av situationer och återbygga ett självförtroende, så
starkt att personen ifråga kan fungera i samhället. Och att
lyssna, tyda och tolka signalerna. |
