|
DBT är en specialinriktad och forskningsstödd
behandlingsmodell utformad för och utvärderad på personer med
självskadebeteende, kroniska självmordstankar och
personlighetsproblematik. Vanliga psykiatriska
tilläggsdiagnoser är
depression,
ångest med eller utan
social fobi, ätstörning,
alkohol och/eller drogproblem och relationsproblematik.
DBT är en kognitiv beteendeinriktad behandling som betonar
balansen mellan acceptans och förändring. Att acceptera nuet
och att stå ut med ångest, samtidigt som man arbetar för
förändring, utan att falla tillbaka i självdestruktivt
beteende, formar dialektiken, vilket också ger behandlingen
dess namn.
Detta, att fokusera på uppenbara motsägelser, att balansera
acceptans mot förändring, är egentligen bara att uppmärksamma
ett naturligt sätt att förhålla sig i vardagen. T.ex. hur vi
balanserar känslorna mot tankarna, arbete mot fritid, egna
behov mot andras behov osv.
Målet med behandlingen är: Att acceptera saker som inte går
att ändra, mod att förändra det som är möjligt att förändra
och kunskap (vishet) att veta när skillnaden föreligger.
Grunderna för DBT-behandlingen
DBT-Teorin baserar sig på Dialektiskt filosofi,
Beteendevetenskap och Zen buddistisk filosofi.
Ordet
Dialektik härstammar från
Grekiskan och betyder ”Konsten att diskutera”. Man skulle
kunna sammanfatta innebörden i begreppet dialektik som ett
sätt att ställa argument mot argument för att där igenom komma
fram till nya insikter. Dialektik kan också ses som en förmåga
att se till bägge sidor av en sak och att förstå företeelsers
komplexitet och snabbt skiftande karaktär. I ett dialektiskt
synsätt är verkligheten ständigt rörlig och föränderlig,
alltså inte dikotom och statisk.
Det krävs en ganska hög grad av flexibilitet och förmåga till
anpassning av oss människor för att kunna överleva fysiskt och
psykiskt i denna verklighet. Att se dialektiskt på tillvaron
kan innebära att se helheter som inbegriper motsägelsefulla
aspekter. En person kan samtidigt vara både ful och vacker,
både ond och god. Hon kan också sörja och glädjas eller ha
rätt och fel på en och samma gång. Tillvaron kan både vara
smärtsam och glädjerik och ett beteende kan vara ytterligt
destruktivt och samtidigt på ett sätt mycket konstruktivt.
Personer med IPS (Emotionell
Instabil Personlighets Störning) klarar i regel
inte av att se eller ännu mindre att leva med dessa
motsägelsefulla aspekter. Tillvaron för dem kan i stället te
sig
dikotom – tankar, känslor och
beteende åker gunga mellan ytterligheterna på ett obehagligt
och svårstyrt sätt.
Med beteende menas: allt en person gör, offentligt och privat,
som inkluderar tankar, känslor och handling. Man uppmuntras
till att prova nya sätt/vägar att tänka, känna, tala och
handla. Vi tror inte att vi kan hjälpa endast igenom
insiktsfulla diskussioner, även om det också är viktigt.
I DBT arbetar vi med hemuppgifter, rollspela nya sätt att
integrera med dina medmänniskor och praktisera färdigheter som
t.ex. att trösta dig själv när du är upprörd eller ångest
fylld. Färdigheterna är en viktig del i behandlingen. De lärs
ut i grupp, en gång i veckan och den individuella terapeuten
hjälper till med träning och att använda färdigheterna i
vardagen.
Vi vill hjälpa klienten att identifiera sin styrka och med den
som grund, bygga vidare, så att man kan acceptera både sig
själv och sitt liv.
Zenbegrepp som används i behandlingen är medvetet närvarande,
acceptans, validering, intuition, paradox och upplevande.
Summering: I DBT-behandlingen strävar vi efter att balansera
acceptans (validering) och förändring (kognitiva
beteendetekniker) genom en dialektisk infallsvinkel.
Varför får en del personer ett
självdestruktivt beteende?
Ett nyckelantagande i DBT är att självdestruktivt beteende är
inlärt för att klara av outhärdliga, intensiva och negativa
känslor. Känslor som skam, skuld, sorgsenhet, rädsla och ilska
är en naturlig del av livet men det verkar som en del personer
är benägna för att ständigt ha intensiva och negativa känslor.
Ibland verkar det som om hjärnan är programmerad för att
uppleva starka känslor, precis som en dyr stereo är
programmerad för att producera komplext ljud. Eller, det kan
vara så, att flera känslomässiga eller fysiska trauma orsakar
förändring i hjärnan, vilket gör den mer sårbar för intensiva
känslotillstånd. Till detta kommer att patienterna ofta har
förstämningssjukdomar som depression eller generaliserad
ångest, som inte förbättras av mediciner, vilket leder till
känslomässigt lidande. Vilken som av dessa, eller en
kombination av faktorerna kan leda till det vi kallar
känslomässig sårbarhet. En person som är känslomässigt sårbar,
tenderar till att ha snabba, intensiva, svårigheter att
kontrollera sina känslomässiga reaktioner, vilket gör
hans/hennes liv till en ”berg och dalbana”.
Men, extrem känslomässig sårbarhet är sällan den enda orsaken
till psykologiska problem. En invaliderande omgivning
(ogiltigförklarande/icke bekräftande) är också en bidragande
faktor. Vad är då en invaliderande omgivning? I detta fall är
omgivningen oftast andra personer. Invaliderande är när
personen upplever sig icke bekräftad, dvs. möts utan respekt,
uppmärksamhet och förståelse för tankar och känslor. Exempel
på invaliderande är allt ifrån att ett blygt barn retas i
familjen till extrema övergrepp, både fysiskt och psykiskt.
DBT teorin bygger på antagandet att Borderline problematik
uppstår genom samspelet mellan känslomässig sårbarhet och en
invaliderande omgivning.
Tillbaka till det blyga barnet: Om ett blygt barn retas av
sina syskon eller tvingas in i sociala situationer som det
helst vill undvika, kanske han/hon får ett raseriutbrott, för
att få andra att förstå budskapet: ”Jag är rädd”. Om blygheten
endast tas på allvar då barnet får ett utbrott, lär det (utan
att vara medveten om det) att utbrott fungerar. Barnet har
alltså inte blivit validerad för sin känsla: rädsla (blyghet).
Validering innebär att tala om för barnet att blyghet är
normalt för vissa människor eller att vissa människor är
naturligt blyga. Om blygheten är av sådan art att det innebär
svårigheter, innebär validering, att föräldrarna hjälper
barnet att träna färdigheter för att kunna hantera sociala
situationer.
Ovanstående är ett relativt lindrigt exempel. Människor som
växer upp med fysiska eller psykiska övergrepp, eller blir
ignorerade, kan lära sig mer extrema sätt, för att få
omgivningen att ta dem på allvar. Eftersom individen befinner
sig i svåra, plågsamma omständigheter, lär han/hon sig kanske
att hantera sin känslomässiga smärta, genom att tänka på
självmord, skära sig, minska födointaget eller använda droger
och alkohol. En ”ond cirkel” har börjat. Personen är skärrad,
ledsen och rädd, ingen lyssnar på henne och hon är rädd för
att be om hjälp eller har ”lärt sig” att ingen hjälp finns att
få. Hon försöker ta sitt liv. Sedan, transport till sjukhus,
inläggning och omhändertagande, hennes ”smärta” tas på allvar
och hon lär sig (utan att vara medveten om det) att andra
människor endast förstår hur dåligt hon mår, då hon försöker
ta sitt liv. Upprepat självskade/självmordsbeteende blir
resultatet om detta är enda sättet för personen att må lite
bättre eller för att andra att förstå hur svårt hennes liv och
lidande är.
|
OM DBT-BEHANDLINGEN
Behandlingen börjar med att klienten blir tilldelad en
terapeut, som går igenom orienteringsfasen som beskriver
behandlingen, vi träffas en gång per vecka, en timme i taget.
Orienteringsfasens längd kan vara varierande ifrån 4 – 10
gånger. Klienten uppmanas sen att ta ställning till om hon/han
är villig att binda upp sig för att arbeta under ett år. Om
klienten sen vill skriva kontrakt för ett års behandling ser
den ut som följer:
En hel DBT-behandling består av flera delar. De som utför
behandlingen ingår alla i ett DBT-team som gemensamt träffas i
en konsultationsgrupp en gång i veckan för inbördes
handledning och för att hålla sig informerade om vad som
händer med de klienter som ingår i behandlingen. Alla
individualsessioner inspelas på videoband som behandlas
konfidentiellt och raderas efter hand.
Klienten tilldelas en individualterapeut och går med i en
färdighetsträningsgrupp där det finns två färdighetstränare.
En av dem kan ibland vara samma person som
individualterapeuten, men det kan också vara två andra
terapeuter från DBT-teamet.
Under det första året av terapin inriktas behandlingen på att
ge klienter färdigheter för att stabilisera sitt liv. Den
Biosociala teorin om borderlinestörning menar att personer med
denna problematik har en stor känslomässig sårbarhet och
reaktivitet parad med dåliga färdigheter att hantera starka
känslor och negativ stress.
Klienter lär sig färdigheter under gruppsammankomsterna, övar
dem i gruppen och hemma mellan sammankomsterna. Han/hon får
sen hjälp av sin individualterapeut att använda dem i
personliga stressituationer dels under individualsessionerna
och dels genom det sk. Telefonstödet där klienten får ringa
sin terapeut och be om hjälp med färdighetsanvändning i
vardagen.
Målet är att förhindra impulsdrivna självmord/försök,
allvarliga självskador och livskvalitets- och
relationsförstörande beteende, samt att lära sig färdigheterna
under verkliga stressförhållanden.
När klienten har tillägnat sig färdigheterna och stabiliserat
sitt liv kan man i terapin arbeta med andra mål. Detta sker
vanligtvis efter det första året, men kan också påbörjas
tidigare om klienten stabiliseras snabbare eller senare om det
behövs mer tid för färdighetsträning.
En förutsättning för fortsatt terapi är att man ser framsteg.
Ofta har dessa klienter svåra obearbetade trauma som ger
upphov till mycket undvikande, svåra känsloåterupplevande,
mardrömmar etc. Denna problematik samt andra eventuella
problem med ångest, depressioner, missbruk, ätstörningar och
relationer, som ofta finns, blir mer möjliga att arbeta med
när klienten kan hantera och stå ut i situationer som väcker
starka känslor. Denna känslohantering är nödvändig för att
kunna genomföra annan behandling. Att man inte tagit hänsyn
till detta ses som ett skäl till att många andra
behandlingsförsök ofta misslyckats att förbättra klientens
funktion och mående.
Prioriteringsnivåer i behandlingen
Reducera och/eller eliminera suicidalt beteende, innefattande:
självmordstankar och –försök, självskadetankar och
–handlingar.
Reducera och/eller eliminera beteende som stör behandlingen.
T.ex. utebli från sessionerna, ej delta aktivt i behandlingen,
inte göra hemuppgifter, inte hålla överenskommelser eller
andra beteenden som ”bränner ut” terapeuten.
Minska beteenden som förhindrar god livskvalitet. T.ex.
ätstörningsproblematik, missbruk, missköta medicinering, störd
dygnsrytm, boende problem mm.
Lära färdigheter, för att hantera känslor, etablera och/eller
förbättra relationer, hantera vardagliga händelser på ett
effektivt sätt för att på sikt skapa ”ett liv värt att leva”.
Reducera elände och lidande genom att identifiera källan till
känslomässiga svårigheter.
Även om vi har en holistisk syn, en vetenskapsteoretisk
riktning som hävdar att man i första hand skall studera
företeelsers helhet och att helheten inte kan betraktas som en
summa av delarna, är denna prioritetsordning viktig.
Du har ingen möjlighet att ta emot hjälp, om du inte är i
livet!
Du kan inte få hjälp att öka din livskvalitet, om du inte
stannar i terapin.
Vi vill hjälpa dig att stanna kvar i behandlingen, så att du
kan göra en överenskommelse om att leva och att sluta med det
självdestruktiva beteendet. Det är vår övertygelse att
nycklarna till ett bättre liv, är att ha stöttande,
uppbackande relationer och någon form av meningsfull
sysselsättning. Vi förväntar oss att alla som deltar, arbetar
för dessa mål.
 Vad
är standard DBT? |
